Vad är det för dag idag?

I stort sett varje morgon är bland det första Agnes säger:
- Vad är det för dag idag?
Oftast följt av några av följande
- Varför?
- Skall jag till dagis idag?
- Skall mamma jobba idag?

Teckning till morfar

Till morfars födelsedag gjorde Agnes den här.

Nagellack

Agnes målade tårna med svart nagellack. Snyggt!

Urtikaria + öroninflammation

Annie har fått knepiga utslag när det är kallt ute. De försvinner efter en halvtimme när hon kommit in igen. När det hållt på i ~10 dagar, gick jag till läkare.
- Det låter som ngn slags köldurtikaria... och så har hon öroniflammation(!).
Jaha, då tog vi den på uppstuds för det har vi inte märkt röken av. Hon fick feber på vägen hem och toksov hela eftermiddagen. Clarityn hjälpte mot utslagen, och Kåvepenin mot öi.
Lite datum så slipper vi ha det i huvudet.
23/3 Första gången hon hade utslag.

18/4 Slutade ta Clarityn eftersom det ändå inte är kallt längre.

PASTA

Agnes har hjälpt till att skriva inköpslista på anslagstavlan.
- Vi skall köpa MIN pasta! Det är den med tre färger.

Cyklade själv till dagis

Cyklat från dagis (nerför) har Agnes gjort en gång innan. Idag var det premiär för turen till dagis. Jag fick hjälpa tioll lite i de värsta uppförsbackarna och Agnes hoppade av och ledde cykeln ibland. Strapatsen klarades helt utan gnäll. Starkt gjort av en treåring tycker jag.

Tyst gråt

I går kväll när jag kom med välling till Agnes framför bolibompa hade hon en tår i ena ögat. Jag trodde att det var en trötthetstår och tänkte inte mer på det. Men när jag kom med påfyllning trillade en tår nerför kinden.
- Är du ledsen Agnes?
- Ja.
- Varför då?
- Kan du inte läsa en bok för mig pappa?
- Jo visst
- Jag är lite kramig.
Jag vet inte varför Agnes var så ledsen, men det var nytt att hon kunde sitta tyst och gråta. Gråten brukar var minst sagt högljudd annars.

Stark vilja

Grannen Patrice sade om Agnes.
- Den tjejen har en stark vilja, det kommer hon långt med.
Vid närmare eftertanke tror jag att det oftast är en stark ovilja som Agnes har. Och det tror jag dessvärre inte man kommer någonstans alls med. Vi får se om vi inte kan slipa bort det där o:et.

Det är mitt hus

När vi går uppför backen från Blockstensvägen passerar vi några bostadsrätter. Den första har husnummer 36.
- Den har en trea. Då är det mitt hus (Agnes är 3 år). Jag skall flytta dit när dom inte skall bo där längre.
- Skall du bo där själv då?
- Nej, med mamma... och pappa... och Annie.

Hålla masken

Allt som oftast är det svårt att hålla masken och se arg (eller åtminstonde allvarlig) ut när barnen gjort ngt bus och spricker upp i ett härligt skratt.
Ett sånt tillfälle är när Annie ställer sig jämte toastolen när Agnes kissar, smyger ner en hand och nyper Agnes i rumpan. Agnes blir naturligtvis ledsen, men jag kan inte hålla mig för skratt. Jag tycker det är ett riktigt roligt bus :)