Madagaskar 2

Idag var Agnes på bio för första gången. Vi såg Madagaskar 2.
Agnes tittade storögt på alla andra som hade bullat upp med popcorn, läsk och godis. Till sist sade hon med ledsen och ynklig röst.
- Varför fick inte jag några popcorn?

Efter filmen på väg ut:
- Den var alldeles för läskig. Utan i början när den lilla lejonbäbisen var med. Han tyckte jag var jättegullig.

Sen åkte vi hem och åt en stor påse popcorn hemma istället.

Naturhistoriska

Idag har barnen tagit med mig till Naturhistoriska Museet.
Efteråt frågade jag:
- Vad var det som var bäst?
- Studsbollarna (barnen fick varsin studsboll i shopen efteråt. Agnes döpte hajen på sin studsboll till Catarina).
- Jaha, vad var näst bäst då?
- Festisen. (barnen fick varsin festis i cafét efteråt)
- Jaha, men var det inget av dem stora djuren som var roligt?
- Lejonet! ... Och att jag viskade till lejonpappan var Zebran var någonstans. Då kan han låtsas äta upp den.

What a wonderful world

Agnes har lärt sig att väva av de pyssliga fröknarna på Furubacken.
- Jag kan väva.
- Ja, vad duktig du är Agnes. Det kan inte jag.
- Va!?
- Jag kan inte väva.
- Kan inte du ALLT som jag kan!?
Nej Agnes och du kommer att lära dig MÅNGA saker jag aldrig kommer att kunna. Som Louis Armstrong sjunger:
I hear children cry. I watch them grow.
They'll learn much more than I will ever know,
and I think to myself: What a wonderful world!

Inga barn i finkan

Igår var första dagen som Agnes klarade att sätta fast sig själv i säkerhetsbältet. Hon vet att om man inte sitter fast när bilen åker blir polisen arg och man får sitta i finkan.
I morse på väg till dagis frågade hon oroligt från baksätet.
- Pappa kan polisen sätta barnen i finkan?
- Nej, aldrig barnen. De behöver inte sitta i finkan.
- Inte papporna heller?
- Jo, papporna kan få sitta i finkan.
- Nää! [med mycket ynklig och orolig röst]
- Men inte jag Agnes. Det är bara de dumma papporna som får sitta i finkan. De som gör dumma saker.
- Du får ALDRIG göra något dumt, pappa!
- Nej jag lovar jag skall aldrig sitta i finkan.
Annie: - Inte mamma heller!

Blå

Annie har så smått börjat förstå konceptet färg. Men än så länge är alla färger blå.
Eller så är blå ngn slags standard-adjektiv som hon alltid kan ta till. Mycket blå är det i alla fall.

Luras

Agnes har förstått att man inte alltid måste tala sanning. Och att andra människor inte alltid talar sanning. Jag vet inte vilket hon förstod först.
- Är det så på riktigt?
- Är det inget lur?
Bra att kontrollera, när det låter konstigt.

Mönsterbarn

Förra måndagen kom Agnes plötsligt ner när jag satt och åt frukost. Hon hade självmant stängt av Bolibompa, vilket nog aldrig hänt ngn morgon tidigare. Hon satte påsig både overall, kängor, mössa och vantar.
- Nu åker vi till dagis, pappa.
Det var inte riktigt dags, och framför allt: Jag hade inte ens ätit färdigt frukosten. Så istället för att jag måste locka, pocka, tjata, gnata, bära, svära etc så fick Agnes gå ut och vänta. Under tiden funderade jag på vad som hänt.
Var det äntligen frukten av våra uppfostransansträngningar?
Har hon blivit ett mönsterbarn över natten?
Är det för att det börjar bli ljusare?
Är det bara för att det var så roligt att leka i snön igår?
Kanske en blandning av allt ovanstående?