Vi brukar muta Agnes med att hon skall få glass om hon duschar. Häromdagen uppmärksammade Mamma att det bara var tre glassar kvar i paketet. När Agnes fått sin, frågade Mamma Annie om hon ville ha en också. Med osedvanlig vänlighet sa Agnes:
- Nej, hon kan få smaka på min!
Vänligt - eller hade hon räknat ut att om Annie skulle få en egen så hade det bara funnits en glass-stackare kvar till Agnes. Bättre att bjuda Annie på en liten smak och ha två glassar att se fram emot.
Edit 4de Mars: Efter ett vi-tvättar-håret-med-vatten-från-toastolen-hyss blev det idag en familjedusch med schamponering. Efter en sådan övning skall det som sagt ätas glass.
Nu när vi har ett välfylld glassförråd bjöd Agnes av sin egen glass igen. Det verkar vara vänlighet. Det betyder att jag antingen överskattade hennes förmåga att tänka i flera steg eller underskattade hennes förmåga att visa omtanke. Jag vet inte vilket som är att föredra.
