Annie har vid två tillfällen de senaste dagarna visat att hon har kapacitet att känna empati.
Läggdags och jag går och bär på Annie och sjunger vaggvisor. I en annan del av huset är Agnes förtvivlad och gråter högljutt. Annie avbryter min sång gång på gång, bankar mig på bröstet och pekar mot ljudet, och tycker att jag skall hjälpa Agnes.
- Pappa! Ne-Ne Ajj!!
Ibland kallar Annie Agnes för Ne-Ne.
I en godnattbok står ett par barn och håller för öronen för att en busig hund skäller så högt.
- De har fått ont i öronen, förklara jag.
Då böjer sig Annie fram mot barnen i boken och blåser. Det är den enda form av läkekonst hon behärskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar