Jag kommer hem från jobbet. Agnes och Annie sitter i sacco-säcken och tittar på barnprogram.
- Titta vad vi har fått. De är iskalla. Vi vill ha flera.
Barnen sitter och suger på varsin djupfryst brocolli. Jag plockar fram några till från frysen.
Eftersom de fått macka och riskaka under tiden Eva lagat maten får de vänta med att äta "riktig" mat. När jag ätit färdigt ropar jag och frågar om inte ngn av dem vill ha lite potatis. Annie kommer.
- Vänta lite så skall jag skala den åt dig.
- Nej! Jag vill äta med skalet. Det är NYTTIGT!
Efter att Annie sprungit fram och tillbaka mellan TVn och bordet ett par gånger, tycker Agnes att det verkar kul. Snart springer de skytteltrafik bägge två. På ett kick har de ätit upp potatisen och börjar med fisken. Då springer de inte längre utan går på alla fyra och jamar. Katter gillar fisk!
När fisken är slut blir Agnes en kanin istället.
- Nu vill vi ha morot, säger Agnes.
- Jag är lillasysterkanin, ropar Annie.
Efter att moroten är uppäten kommer Agnes på alla fyra ut i köket igen och drar in luft hastigt genom näsan...
- Jag menar att jag vill ha mer morot.
- Aaah, kaninspråk?
Det är lätt att äta mycket om det är roligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar