Annie har varit med på sin första cup. Tidigare har hon tackat nej eftersom "man kan förlora".
Farhågorna besannades och efter storstryk i första matchen följt av en 4-6 förlust i match två lät det:
- Det här är inte roligt! Vi förlorar ju alla matcher.
Efter att en ledning i halvtid förvandlats till uddamålsförlust i tredje matchen var det ännu surare miner.
- Nu vill jag åka HEM!
Jag fick förklara att man inte kan lämna sina kompisar för att det går dåligt och trösta med att hon faktiskt gjort mål i två av matcherna.
När match fyra sparkades igång var jag tvungen att följa med Einar på en kissepaus. Tillbaka lagom till halvtid mötte vi en glädjestrålande Annie.
- Vi leder med 4-1 och jag har gjort två mål!
Ledningen försvarades med nöd och näppe och efter matchen kunde man istället lyssna till:
- När är nästa cup? Jag vill vara med på alla cuper!
I bilen hem hade vi ett snack om att tjejerna faktiskt spelade bättre och bättre varje match och att det är därför man går och tränar en gång varje vecka. För att kunna spela bättre när det är match och cup.
Vi hann knappt komma hem förrän Annie frågade:
- Pappa skall vi träna lite fotboll på gräsmattan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar